Stories_Of_Amie: Dagbok: 31/10 2019

Ja herregud, vad skall jag ha en blogg till? Glömmer bort den totalt. Eller glömmer och glömmer, vet aldrig vad jag skall skriva. Tänker på den dagligen.
Jag kanske skall sluta leta inspiration och bara "goe with the flow"/gå på känsla och skriva om det jag vill skriva om. Det jag känner att jag vill skriva om, det är ju hur man än vrider och vänder på det min blogg, min plats, mitt forum!
Usch så kaxigt det lät. Förlåt, men ni förstår nog vad jag menar. Skall blogga om det jag känner för, om det jag vill förmedla, om det jag vill visa er och det jag vill dela med mig av.
Men det betyder inte att ni, mina kära läsare inte kan komma med förslag. För det får ni verkligen göra! Kom gärna med förslag. Alla förslag mottages med öppna armar.

 Jag skrev ju i mitt förra inlägg att jag lider av högt blodtryck! Har nu sedan en månad tillbaka ätit blodtrycks medicin, vilket har hjälpt! Innan medicinen så mätte mitt blodtryck 160/100 vilket inte alls är bra. Efter 3 veckors ätande av medicinen så mätte det : 130/85. En klar förbättring. Men ändå inte toppen bra. Förra veckan mätte den ssk:n ( sjuksköterskan ) eller om det var en uska ( undersköterska ) vet jag tyvärr inte, men i alla fall 140/85. Det hade då varit en mycket dålig morgon, stressat för fullt och kunde inte slappna av när jag låg där på sjukhusbritsen och vilade innan hon skulle mäta blodtrycket och ta pulsen på mig. Det var nog en av anledningar till att det var högre än veckan tidigare.

 Nu i veckan var jag och tog ett nytt blodtryck igen och nu låg det på 130/80. Undertrycket hade gått ned lite till, vilket bara är bra. Men inte ännu inte jätte bra.

Men jag känner av skillnaden i kroppen, den stressar inte lika mycket. Den känns som sitt gamla vanlig jag igen. Jag mår betydligt bättre, inget tryck över bröstet, inte lika mycket huvudvärk längre och absolut inte lika trött längre! Hur underbart är inte det?

 Tröttheten kommer jag nog aldrig bli av med helt och hållet då jag lever med den kroniska sjukdomen endometrios. Och en av dess symptom är "obotlig trötthet". Alltid skönt att ha något att skylla på när man har en dålig dag och inte känner för att städa, då kan man skylla på tröttheten. Hahah, man måste ju vara smart! Tack och lov så lever jag inte med ständig magsmärta, vilket är skönt! Det finns såååå himla många, alldeles för många som inte ens kommer ur sängen på morgonen för att smärtorna i magen tvingar dem att vara sängliggande. Jag är evigt tacksam för mina få symptom, eller få och få är dem inte men mycket lindriga.

Men överlag så mår jag bra, mycket bättre nu med mina blodtryckstabletter,

Igår tittade/lyssnade jag på Stina Wolters stories på Instagram. Där pratade hon om att skriva brev, att vi skall skriva brev till varandra igen och på det viset ta hand om våra brevbärare! Ett yrke som förmodligen ( min misstanke ) inom en "snar "framtid kommer att vara utdöd och då kommer dessa brevbärare inte ha något jobb att gå till. Och så kan vi ju inte ha det.

Så igår satte jag mig ned och skrev ett långt brev, fyra stycken A4 papper gick det åt.
Jag satte mig och skrev ett brev till en av mina äldsta vänner, som sedan många år bor i London, men innan det bodde hon och hennes familj i Tyskland dit dem flyttade 1994 om jag inte minns fel eller om det var 1993. Det är länge sen i alla fall.
Vi har hållit kontakten i alla år, vi brevväxlade med varandra hela tonårstiden, enstaka brev under 20 års åldern, lite chatt här och där.  Hon har varit här och hälsat på mig och maken tre gånger. Första gången i samband med att jag gifte mig, två gånger till där i mellan och sedan sista gången för 12 år sedan för att träffa mig och min son. Nu har hon själv blivit mamma och tyvärr så har jag inte rest dit för att hälsa på och gratulera henne.
Men i vilket fall som helst så satte jag mig ned och skrev ett brev till henne igår, som jag postade idag.  Det var en kär stund, många minnen dök upp från alla de andra gånger jag skrivit brev till henne. Jag frågade henne i brevet om vi skall återuppta brevväxlandet igen. Vore underbart om det kan bli så! Man får ju så himla tråkig post nu för tiden, bara en massa tråkiga räkningar som skall betalas. Ett kort då och då i samband med att någon i familjen fyller år eller julkort.  Så ett brev en gång i månaden vore ju bara kul. Något att se fram emot.
Här om dagen fick jag ett paket med posten, eller på posten med andra ord. Vilket också var roligt. Min kära och fina vän Catta skickade blomskott till mig! Blomskott som jag visserligen hade frågat om innan och här om dagen så fick jag hämta ut dem. Hoya blomskott 3-4 olika sorter. Skall visa dem sen i ett annat inlägg!
Jag skall inom de närmsta dagarna sätta mig ned och skriva ett brev till henne också! Ja, hon läser mig blogg, så nu får hon reda på det också! Så nu måste jag ju leva upp till det också! Hahha, men det skall nog inte vara några problem alls då jag tidigare idag frågade efter hennes adress! Hihihihi!
Här med återtar jag brevskrivandets underbara upplevelse tillbaka! Vi måste ta hand om våra brevbärare! Stina Wolter har så rätt!

Dagbok: Onsdag natt till torsdag den 17/10 2019

Nu var det ett tag sedan jag hörde av mig här inne. Jag har inte haft något särskilt att skriva om, har inte gjort något speciellt, har heller inte funnit inspiration.  Har väl inte så mycket att skriva om nu heller, detta inlägg kommer kanske inte var så himla intressant, men jag kände att det var dags för mig att höra av mig så att jag inte tappar er läsare.

Ja, det har inte hänt så mycket, den största förändringen just nu i mitt liv är väl att jag klippte av mig håret. Jag älskade mitt långa hår, men blev så himla trött på att behöva sätta upp det i svans varje gång jag skulle jobba. Jobbar inom vården och då skall man inte ha för långt hår utan att sätta upp det. Och jag hatar egentligen att ha håret uppsatt, älskar att ha det utsläppt och kunna känna vinden leka med det. Men nu rök det. Och jag ångrar mig inte en enda sekund. Så himla skönt att få bort allt varmt hår i nacken och som sagt, slippa sätta upp det varje dag.
I och med att jag klippte håret så var jag tvungen att färga håret, allt grått kikade fram.
Jag har egentligen inga som helst problem med mitt gråa hår. Jag gillade det absolut inte början, började känna mig gammal och allt kändes bara fel. Men ju mer grått jag fick desto mer förlikade jag mig med det, jag blev vän med dem och kände mig bekväm. Det var bara att inse att tiderna förändras, att jag åldras. Tiden går inte att stanna och i stället för att försöka springa ifrån tiden och åldrandet och allt vad det innebär så valde jag i stället att stanna upp och omfamna tidernas förändring.
Men så kom den dagen då jag ändå ville förändra mig lite, det kom i samband med att jag skulle byta jobb. Ville inte komma tillbaka till mitt gamla jobb och se gammal och trött ut. Jag kände för förändring. Sedan så påpekade min kära son ( 12 år ) hur grå hårig jag var, dagligen så fick jag höra hur gammal jag började bli.
Även om jag inte har/hade några problem med det så orkade jag inte hör det varje dag.
Och nu var det åter dags att färga håret. Och inte för att skryta så ser jag yngre ut, vilket är skönt det med. Hahahah, jag trodde inte jag var fåfäng, men tydligen så bor det en lite fåfäng person i även mig.

I alla fall, håret klipptes av och färgades. Det är väl inte bara det som har hänt sedan jag skrev sist. Jag har gått under utredning för mitt blodtryck, mitt blodtryck mätte som högst på 160/100 då min läkare beslutade om att sätta in blodtrycks medicin. Nu under tre veckor så har jag tagit en tablett varje morgon på 5 mg. Och oj vilken skillnad, jag trodde inte att jag var så himla påverkad av mitt blodtryck, hahah vilket skämt! Jag mår 10 gånger bättre nu än vad jag gjorde innan. Jag var jämt trött, kroppen vägde bly, allt jag skulle göra kändes som om jag skulle bestiga berg. Att ta en liten promenad med hunden fick mig att må pyton. Jag hade en konstig tryckande känsla över bröstet och huvudvärk titt som tätt. Och vips, när medicinen sattes in så försvann allt.  Jag blev piggare, den tryckande känslan i bröstet blev bättre och allt är inte lika tungt längre.
Tänk vad en liten tablett kan göra! Var och mätte blodtrycket i dag igen, och i dag visade den mycket bättre resultat 130/85.
Men det kan ju bli bättre. Min läkare rådde mig att lägga om kosten, ta kontakt med dietist pga min övervikt, börja ta 30 minuters rask promenad varje dag och sluta röka. Inget av dem har jag tagit tag ut. Förutom att kontakta vårdcentralen i ärendet att få tid hos dietisten. Så nu väntar jag på en tid så jag får komma dit och ta tag i vikten. Ett steg i rätt riktning så att säga. Att sluta röka är ett måste, inte bara för blodtrycket, utan för hälsan i största allmänhet. Men det är svårt. Svårare denna gång än alla andra gånger jag försökt sluta. Men men, en sak i taget. Kan inte sluta röka och börja lägga om kosten samtidigt, kommer bara bli en stor krasch av det hela, jag känner mig själv.

Ja, mer än så kan jag inte berätta om vad som har hänt sedan jag skrev sist, för det har helt enkelt inte hänt något roligt att skriva om. Ingen inspiration heller för den delen.
Återkommer en annan dag!

Namaste!🙏