Jag kanske skall sluta leta inspiration och bara "goe with the flow"/gå på känsla och skriva om det jag vill skriva om. Det jag känner att jag vill skriva om, det är ju hur man än vrider och vänder på det min blogg, min plats, mitt forum!
Usch så kaxigt det lät. Förlåt, men ni förstår nog vad jag menar. Skall blogga om det jag känner för, om det jag vill förmedla, om det jag vill visa er och det jag vill dela med mig av.
Men det betyder inte att ni, mina kära läsare inte kan komma med förslag. För det får ni verkligen göra! Kom gärna med förslag. Alla förslag mottages med öppna armar.
Jag skrev ju i mitt förra inlägg att jag lider av högt blodtryck! Har nu sedan en månad tillbaka ätit blodtrycks medicin, vilket har hjälpt! Innan medicinen så mätte mitt blodtryck 160/100 vilket inte alls är bra. Efter 3 veckors ätande av medicinen så mätte det : 130/85. En klar förbättring. Men ändå inte toppen bra. Förra veckan mätte den ssk:n ( sjuksköterskan ) eller om det var en uska ( undersköterska ) vet jag tyvärr inte, men i alla fall 140/85. Det hade då varit en mycket dålig morgon, stressat för fullt och kunde inte slappna av när jag låg där på sjukhusbritsen och vilade innan hon skulle mäta blodtrycket och ta pulsen på mig. Det var nog en av anledningar till att det var högre än veckan tidigare.
Nu i veckan var jag och tog ett nytt blodtryck igen och nu låg det på 130/80. Undertrycket hade gått ned lite till, vilket bara är bra. Men inte ännu inte jätte bra.
Men jag känner av skillnaden i kroppen, den stressar inte lika mycket. Den känns som sitt gamla vanlig jag igen. Jag mår betydligt bättre, inget tryck över bröstet, inte lika mycket huvudvärk längre och absolut inte lika trött längre! Hur underbart är inte det?
Tröttheten kommer jag nog aldrig bli av med helt och hållet då jag lever med den kroniska sjukdomen endometrios. Och en av dess symptom är "obotlig trötthet". Alltid skönt att ha något att skylla på när man har en dålig dag och inte känner för att städa, då kan man skylla på tröttheten. Hahah, man måste ju vara smart! Tack och lov så lever jag inte med ständig magsmärta, vilket är skönt! Det finns såååå himla många, alldeles för många som inte ens kommer ur sängen på morgonen för att smärtorna i magen tvingar dem att vara sängliggande. Jag är evigt tacksam för mina få symptom, eller få och få är dem inte men mycket lindriga.
Men överlag så mår jag bra, mycket bättre nu med mina blodtryckstabletter,
Igår tittade/lyssnade jag på Stina Wolters stories på Instagram. Där pratade hon om att skriva brev, att vi skall skriva brev till varandra igen och på det viset ta hand om våra brevbärare! Ett yrke som förmodligen ( min misstanke ) inom en "snar "framtid kommer att vara utdöd och då kommer dessa brevbärare inte ha något jobb att gå till. Och så kan vi ju inte ha det.
Så igår satte jag mig ned och skrev ett långt brev, fyra stycken A4 papper gick det åt.Jag satte mig och skrev ett brev till en av mina äldsta vänner, som sedan många år bor i London, men innan det bodde hon och hennes familj i Tyskland dit dem flyttade 1994 om jag inte minns fel eller om det var 1993. Det är länge sen i alla fall.
Vi har hållit kontakten i alla år, vi brevväxlade med varandra hela tonårstiden, enstaka brev under 20 års åldern, lite chatt här och där. Hon har varit här och hälsat på mig och maken tre gånger. Första gången i samband med att jag gifte mig, två gånger till där i mellan och sedan sista gången för 12 år sedan för att träffa mig och min son. Nu har hon själv blivit mamma och tyvärr så har jag inte rest dit för att hälsa på och gratulera henne.
Men i vilket fall som helst så satte jag mig ned och skrev ett brev till henne igår, som jag postade idag. Det var en kär stund, många minnen dök upp från alla de andra gånger jag skrivit brev till henne. Jag frågade henne i brevet om vi skall återuppta brevväxlandet igen. Vore underbart om det kan bli så! Man får ju så himla tråkig post nu för tiden, bara en massa tråkiga räkningar som skall betalas. Ett kort då och då i samband med att någon i familjen fyller år eller julkort. Så ett brev en gång i månaden vore ju bara kul. Något att se fram emot.
Här om dagen fick jag ett paket med posten, eller på posten med andra ord. Vilket också var roligt. Min kära och fina vän Catta skickade blomskott till mig! Blomskott som jag visserligen hade frågat om innan och här om dagen så fick jag hämta ut dem. Hoya blomskott 3-4 olika sorter. Skall visa dem sen i ett annat inlägg!
Jag skall inom de närmsta dagarna sätta mig ned och skriva ett brev till henne också! Ja, hon läser mig blogg, så nu får hon reda på det också! Så nu måste jag ju leva upp till det också! Hahha, men det skall nog inte vara några problem alls då jag tidigare idag frågade efter hennes adress! Hihihihi!
Här med återtar jag brevskrivandets underbara upplevelse tillbaka! Vi måste ta hand om våra brevbärare! Stina Wolter har så rätt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar