Stories_Of_Amie: Dagbok: Tisdag 31/3-2020

Dagarna flyter samman till en enda röra. Vet knappt om det är tisdag eller onsdag eller kanske till och med lördag.
Vaknade 05.15 i morse i fåtöljen i vardagsrummet, måste ha somnat där helt klart igår kväll. Gick och la mig i sängen men kunde inte somna om. För kroppen är utvilad, den är inte trött längre. Trött på att inte få komma ut och röra sig men ändå utvilad. Det är bara huvudet som är trött fortfarande och vill sova.
Höll maken sällskap lite och tog en kopp kaffe med honom innan han åkte till jobbet. Somnade lite på soffan sedan fram till 7 då det var dags att väcka Isaac.
Han fick återgå till skolan igår, mot min vilja. Fick jag själv bestämma så skulle jag stänga alla skolor och dagis så att alla våra älskade barn får vara hemma i lugn och ro.
Men det är en lång process, det är inte bara att "stänga" allt annat runt omkring måste ju fungera. För alla har inte barn i den åldern så dem kan stanna hemma själva så som vi har.
Men i alla fall, en dag i skolan och han vaknade i morse med tjock näsa och hals. Så det var bara att sjukanmäla honom igen, mejlade även hans lärare. För hade han kommit till skolan och låtit så där så hade de skickat hem honom.
Så nu är vi båda hemma tillsammans igen.
Ja själv är jag ju hemma och sjukskriven fram till den 13/4 pga mitt mående.
Ena dagen är det som sagt bra och andra dagar så är det värre igen. Jobbigt när det är så här varannan dag.
Utanför fönstret lyser solen, från en ganska blå himmel, eller inte blå men molnig. Det stora körsbärsträdet utanför har börjat knoppa. Om någon månad eller så kommer det stå i full blom. Då kommer världen utanför ( läs trädet) vara helt vit!

Kortet är taget genom fönstret, därav dålig bildkvalite!

Borde sätta mig ned och skriva, jag kommer inte ihåg om jag har berättat att jag har börjat "plugga" via distans. Går en skrivarkurs på Distans och har en massa uppgifter att lösa. Vilket egentligen inte vara ett problem med tanke på att jag älskar att skriva. Men just nu hittar jag inte någon inspiration.
Men jag måste, har bara denna vecka på mig innan nästa uppgift/er kommer!
Så i stället för att sitta här så kanske det är dags att hitta på något att göra i stället, att skriva då menar jag.

🙏Namaste🙏

Var rädda om varandra! Ta hand om er därute!

Mådde ganska bra i helgen...

Mådde ganska bra i helgen och var feberfri hela söndagen och mådde nästan hur bra som helst. Nös visserligen om vartannat och tänkte att äntligen kan jag återgå till jobbet på tisdag.
Jo tjena, hostan kom som ett brev på posten i morse och febern kom tillbaka. Vid minsta ansträngning här hemma på så blev jag andfådd.
Ringde vårdcentral och blev sjukskriven! Jätte kul, jag som hade tänkt att återgå till jobbet i morgon!

Stories_of_Amie: Om att fylla 40 år!

 Som ni alla vet, efter allt mitt tjatande så fyllde jag 40 år igår. En dag som jag både bävat för och som jag sett fram emot! En dag som jag och min syster planerade tillsammans men som blev inställd pga Covid-19.
Liten uppvaktning fick jag i alla fall. Leverans av paket! Inget firande dock!
Ett stort paket från Rituals med en massa underbara saker att skämma bort mig själv med.  Krämer, te te, duschcreme, ljus och en underbar tekopp till!

 Denna gröna serie är till för mig som "spirituell sökare" för att hitta lugnet, finna ro och mig själv. Hahah. En sökare har en mycket orolig själv så det kan ju vara bra om man kan få hjälp med att få lugn i själen. Min syster Lisa förklarade mer ingående igår om dessa fina krämer men jag får gå upp på deras hemsida och läsa mer! Luktar ljuvligt gör det i alla fall!

 Jag fick två serier i ett och samma paket då jag förälskade mig i denna rosa serie också när det kommer till doften på handcremen och parfymen! Provade den när jag var hemma hos min syster Lisa sist och sov över där! Så detta fina paket är ifrån henne och hennes familj samt mamma och paps! Tusen tack underbara ni!

Dessa två fina parfymer har jag fått av maken min. Precis vad jag behövde då jag lessnat på mina parfymer hemma. Så underbart med nya dofter!

Mer bilder och mer presenter kommer att komma här på bloggen! Har fått så många fina presenter och så fina blommor!

Stories_Of_Amie:Dagbok

Dag nummer 10 hemma från jobb och skola.Vi mår inte så bra. Har varit i kontakt med vårdcentralen och de rekommenderade mig att stanna hem tills jag är symtomfri i 2 dagar. Jag och Isaac går här hemma och bara är. Idag satte vi oss ned i alla fall och kollade igenom lite skolarbete som han fått hem.  Matteboken var vi tyvärr tvungna att lägga åt sidan. Före matte är verkligen inte min starka sida, så det är tur att pappan i huset är bättre på matte. Eller som Isaac själv uttryckte sig:
-  Ja, mamma det är bättre att vi lägger matten åt sidan så får pappa hjälpa mig när han kommer hem. För i jämförelse med dig mamma så är pappa ett mattegeni!
Hahah, jag vet inte om jag direkt kan hålla med om att pappan i huset är ett geni, men han är väldigt duktig på matte och huvudräkning är han bäst på! Tjhop tjhop och tjoff så är han klar!
Tur att det är någon i det här hushållet som är duktig på det. Alla andra läxor tar jag gärna och hjälper Isaac med.

Svenska, matte och  läsförståelse var dagens läxor. Om ni undrar varför Joakim Lundell boken ligger här tillsammans med läxorna så skall han läsa en bok och göra en bokrecension också.
Joakim Lundells bok kanske inte är den bästa boken för en 13-åring att läsa men Isaac valde denna bok. Vi har läst det första kapitlet och jag reagerade lite, likaså Isaac. Så jag frågade honom om och om igen om han verkligen vill läsa denna bok. Och det vill han. Vi får se hur det går. Vi skall läsa ur den senare i dag igen.

Nu sitter han och spelar lite på sin dator och jag sitter här och skriver, lyssnar på en av mina favorit poddar. Mark och Jonas underbara podd är tillbaka. Dem slutade spela in den förra året men nu har dem tagit upp den igen.  Corona-special heter den nu. De spelar in den för att stötta, finnas där, få folk att skratta i dessa tider. De pratar om corona, livet självt och vad som händer i deras liv osv. Allt- i-ett i en härlig kompott.

Ta hand om er där ute. Tvätta dina händer ofta. Ta ditt ansvar! Tänk på våra gamla!

🙏Namaste🙏

Stories_Of_Amie om att fylla 40!

Som ni alla vet nu, så fyller jag 40 år nästa vecka ( ja jag vet jag tjatar alldeles för mycket ) en dag som jag bävar för, åldersmässigt, men en dag som jag samtidigt sett fram emot länge. Att få bjuda hem/in alla mina nära och kära och spendera denna dag tillsammans med dem.
Men som ni också vet så har jag ställt in den "stora festen" eller det stora firandet nästa lördag.
Ja, av den enkla anledningen: Covid-19.
Jag tar mitt ansvar, drar mitt strå till stacken. Nu skulle vi visserligen inte vara 500 personer på denna festen, men "många över 60 år" som vi måste tänka på.
Festen är inte helt inställd, den är förflyttad till sommaren, 4:e juli närmare bestämt.
En härlig sommarfest! En fest som vi kan ha ute. Så barnen kan springa omkring och leka på gården, vi behöver inte sitta inne i en tråkig lokal. Vi kan röra oss fritt, andas friskluft, leka lekar, spela spel och bara umgås och mysa.
Men jag kommer visserligen boka en lokal som "back-up" ifall det blir dåligt väder den dagen. Alla vet ju hur en svensk sommar kan se ut. Antingen så regnar den bort, eller så är den kall eller så blir det lika varmt som sommaren 2018.
Man vet aldrig. Men nu tänker jag ligga några steg före och ha planer för detta. En inomhus fest om det behövs och en plan för utomhus fest.
Jag satt och googlade häromdagen på utomhus fester och då kom jag ju att tänka på pinterest
Gick dit och sökte på utomhus fest. Ojoj vilka underbara bilder man fick fram. Jag skall dela med mig av några här.
När jag tänker min 40 årsdag/utomhus fest så drömmer jag mig bort och får fram dessa bilder:

Ja, jag kanske inte kommer bära ut möbler eller investera i stora härliga mattor. Men stora, färgsprakande filtar och täcken och massor av mysiga kuddar.
Jag vet inte om jag kommer lyckas med att få till det så som jag vill ha det. Men jag skall försöka så gott jag kan.
Jag kommer uppdatera er här på bloggen och visa mina inköp!
Jag ser verkligen fram emot att planera denna sommarfest. Och nej, de äldre skall inte behöva sitta på marken, det finns bänkar på gården som de får sitta på!
Fyra månader kvar, fyra underbara och kanske ganska så jobbiga månader med tanke på vad som händer i världen just nu med stängda gränser, folk som insjuknar och vissa som dör, folk som förlorar sina jobb osv.
Vi får ta en dag i taget, lyssna på våra myndigheter och följa deras råd och ta vårat ansvar för våra medmänniskor.
En dag i taget, men vi får absolut inte sluta drömma, leva och njuta av det liv vi har. För det tänker inte jag göra. Covid-19 skall inte vinna över mänskligheten och framför allt inte vinna över mig. Jag känner viss oro, men jag tänker inte låta den ta över hela mitt liv.
För min sommarfest ser jag fram emot och den dagen tänker jag uppleva med alla mina nära och kära.

Om en vecka...

Ja, om en vecka vid den här iden är jag 40 år gammal! 40, jag kan inte fatta det. Vart sjutton har tiden tagit vägen? Att fylla 40 känns som en riktigt stor milstolpe. Det känns så himla stort. Så jag tycker ju att det bordet kännas annorlunda, vilket det inte gör. Allt känns precis som vanligt,
Jag känner mig som samma människa, samma gamla tråkiga människa. Inget har förändrats.
Inga som helst stora förändringar. Jag jobbar på samma arbetsplats som för snart 20 år sedan, jag är gift med samma man ( inge fel med det, absolut inte ) men jag hade hoppats på att jag kommit lite längre i livet bara! Jag ångar inga som helst val jag gjort här i livet, dem har berikat mig absolut, men i bland känner jag att jag borde ha gjort mer. Utforskat världen mer, läst på mer om det som intresserar mig här i livet, lärt mig mera om fotografering tidigare - då hade jag och min kamera kanske haft en bättre relation till varandra. Läst på mer om yoga och utövat yoga. Jag önskar att jag hade vågat mera. Gjort mera. Levt livet mera.
Men det är ju aldrig försent. Man blir aldrig för gammal för att lära sig något nytt.
Därför har jag bestämt för mig att 40 är min siffra, att det är nu mitt liv börjar! Från och med nu skall det bli förändringar här i livet.
Jag skall inte låta en siffra stoppa mig att göra det jag vill göra. Nu skall jag ta tillbaka mitt liv och lära mig något nytt.
Och med det sagt så kan jag ju berätta för er att jag har anmält mig till en skrivarkurs. Min dröm har alltid varit att skriva och kanske om jag har tur att få publicera det jag skrivit. En dröm som sagt. Jag har aldrig orkat, brytt mig, vågat förverkliga mina drömmar.
Har lärt mig att vissa drömmar kanske bara skall förbli drömmar, för vad skall man annars drömma om och sträva efter här i livet om man uppfyller alla sina drömmar?
Men nu tänker jag i alla fall försöka, nu när jag äntligen har vågat ta klivet och anmält mig till en kurs inom detta ämne!
Och detta var ju så himla bra också, för jag gör det via distans! Jag behöver inte gå någonstans, jag kan sitta här hemma i mitt vardagsrum, i sängen eller på köksbordet och göra mina uppgifter.
Den första uppgiften är skriven, inlämnad och jag har fått tillbaka dem och ett omdöme. Lite korrigeringar gällande grammatik och uppbyggnad av meningar.
Men annars fick jag bara beröm och de sa/skrev att de ser fram emot nästa arbete ifrån mig.  Känns verkligen upplyftande att två proffs gillar ens arbete!
Man kan inte bli annat än glad!
Och sen när hälsan tillåter ( har varit hemma sedan den 14/3 och mått mindre bra ) så skall jag även ta tag i kameran och mitt fotograferande. Måste ta upp fotograferandet igen. Det är verkligen något jag saknar. Känner mig naken utan kameran och fruktansvärt skör och utsatt. Hahah det låter knäppt och knasigt jag vet men så är det.
Det blir min resa det här året, sedan kommer det fyllas på med nya kunskaper och äventyr!
2020 kommer bli ett spännande år, ett år som jag ser fram emot!

Tacksamhet!

Jag vill med detta meddelande hylla och visa min tacksamhet mot samhällets alla Räddande Änglar!
Våra Sjuksköterskor och undersköterskor!
Vad vore vårat samhälle utan dem? Just nu och för alltid! Tyvärr så är denna en yrkesgrupp man ofta glömmer bort och inte ser. Man tar dem för givna.
Man ser dem inte, man ser inte människan bakom denna yrkesroll! Man ser bara en person man kan gnälla på och kanske vara otrevlig emot bara för att man känner sig orättvis behandlad.
Över allt så uppmärksammas dessa Räddande Änglar idag. Man ser dem i dag, bättre sent än aldrig. Vi hyllar dem idag genom att gå ut på balkongerna vid 20.00 tiden varje kväll och applåderar dem, hyllar dem och stöttar dem i deras arbete.
Man hyllar dem med fina inlägg på bland annat Facebook, man tackar för deras arbete just nu.
Politikerna uppskattar deras arbete, hyllar dem för deras goda insatser, för deras brinnande hjärtan för vården, för deras arbete dem utför just nu.
Men sen då? Politikerna är ju annars alltid dem första att glömma denna yrkeskategori i deras  budgetar.  De är alltid dem som blundar som först blundar och inte ser deras insatser alla dem andra dagarna, skär ned på personalen inom sjukvården, höjer inte deras löner, ger dem sämre arbetsförhållanden - mindre lön men dubbelt så mycket arbete.
Detta kallar jag hyckleri!
Vad vore sjukvården utan dessa Änglar? Ingenting. Sjukvården skulle gå under om de inte fanns.
Åk bara inte till akuten en vanlig onsdag kväll eller en tidig lördag morgon ( ja inte nu kanske - nu skall vi undvika sjukhusen så gott vi bara kan för att underlätta deras arbete med dem som är riktigt sjuka och behöver vård - så åk inte in dit bara med en enkel förkylning) så skall du få se hur mycket dessa sjuksköterskor får springa! De är över allt och ingenstans. Blodprover tas på löpande band, EKG apparater som kopplas igång, sår som skall läggas om - ja gud vet allt vad dem får göra och vad dem får se. Visst sitter man och väntar på akuten timme efter timme så blir man bara less och skäller på dem för att man inte blir omhändertagen. Men börjar man kolla vad dem egentligen gör så skulle man inte klaga på dem.

Så vad händer efter denna pandemi? Kommer våra politiker gå tillbaka och börja skära ned på sjukvården igen?  Eller kommer dem se över budgeten och skänka mera pengar till sjukvården? För det finns ingen människa här på jorden som aldrig kommer behöva sjukvård. Våra politiker är inte odödliga, även om de kanske tror det i bland. Men även dem kommer att behöva sjukvård en dag. Och hur skulle dem känna om det inte fanns någon där för att hjälpa dem? En trygg och hjälpande hand? Som lyssnar och lugnar?
Så snälla politiker, lyssna och se dessa vardags hjältar, som just nu vänder ut och in på sig själv för att hjälpa till. För att rädda liv.
Detta är deras vardag, att finna lösningar, att hjälpa andra, det är deras kall här i livet. Därför behöver vi öppna våra ögon och se dessa Änglar för vad dem är och behandla dem bättre! Och se deras kamp och hjälpa dem att synas.
Inte bara idag, utan 7 dagar i veckan, 365 dagar om året. Utan våra sjuksköterskor skulle vårat samhälle falla!

Jag vill med detta inlägg visa dessa Änglar min tacksamhet! Just nu behöver inte jag er hjälp men en vacker dag behöver jag er hjälp och då vill jag att ni finns där för mig, just därför finns jag här för er just nu och visar er min tacksamhet på detta vis.

Tusen tack för ert arbete!

Inställt!

I slutet av denna månad var det tänkt att vi skulle fira mig och min stora dag, den stora 4.0 dagen!
40 år! Jisses, börjar jag bli så gammal? Helt omöjligt att förstå!
Jag och min syster Lisa har planerat denna dag tillsammans. En trevlig och mysig sammankomst med nära och kära! En underbar dag tillsammans med dem jag älskar mest i hela världen! Vag mer kan man önska sig?
Mat, dekorationer och lite annat smått och gott är planerat. Så himla mysigt!
Men så idag beslutade jag och maken för att ställa in detta firande av mig nu i mars. Det känns inte rätt liksom.
Det känns inte som om det finns något att fira direkt just nu i dessa tider. Det var ett mycket tråkigt beslut att ta men det känns som ett nödvändigt och bra beslut ändå!
Vi måste tänka på våra äldre i familjen, vi måste alla ta vårat ansvar!
Nytt datum är satt, det blir i juli i stället! Ja, det är långt fram. Fyra månader. Men det känns ändå bra, för det är sommar då och man kan vara ute om vädret tillåter. Barnen kan springa ute och leka istället för att vara instängda i en liten och tråkig lokal.
Ja om vädret tillåter. Vi kommer boka lokal i närheten så att vi har två alternativ!
Det blir säkert bra. Då hinner man planera lite till, planera in lekar utomhus som kubb, badminton, gården har en sandlåda ifall barnen vill leka där, gungor och klätterställning och rutchkana!
Tråkigt just nu, men man har något att se fram emot!
Får bara hålla tummarna att coronan är borta eller har lugnat ned sig tills dess. Så att det blir av då!

Välkommen mars!

 Tiden bara går, tycker det var igår det var 1:a januari och nu är det redan 12 mars.

Vad har hänt sedan sist jag skrev, det blev åter igen en ofrivillig bloggtorka. Älskade läsare och följare ni har säkerligen ledsnat på mig. 

Ja, vad har hänt då?

Nu är det visserligen ett tag sedan, men jag tog tåget upp till Hedemora och besökte min syster Lisa och henne fina fästman Henrik. Anledning till att jag åkte dit var för att planera min kommande 40 års dag lite närmare. 

Spännande att vara ute och åka tåg, älskar att åka tåg. Har alltid gjort och kommer förmodligen alltid att göra. Det är så rogivande att bara sitta där och se ut genom fönstret och se "världen" passera utanför. Med Malin Berghagen och Tess Merkel ( heter hon så i efternamn? Kommer inte ihåg ) podd i öronen så gick resan otroligt fort. Hann knappt sätta mig ned och slappna av så var jag framme.

Kan vara för att resan i sig är kort och har man roligt så går ju alltid tiden fort.

Gud så behövlig denna lilla resa var. Att komma bort från stan, om så bara för ett dygn - utan man och barn! Bara få vara själv och bli ompysslad så som jag blev! Det var ljuvligt!

En resa jag måste göra om snart! Men hur vet jag inte, för jag är inte särskilt intresserad av att åka tåg just nu!

Vi åt mat, skrattade, var iväg och köpte godis, kollade massor av klänningar, planerade lite mer i detalj med inköp och vissa saker jag vill ha till min 40 årsdag.

Det var som sagt riktigt skönt och välbehövligt att komma iväg ensam, om så bara för några timmar!

Det är viktigt att komma iväg ensam, att få vara sig själv och inte bara vara mamma eller någons fru!

Man får inte glömma bort sig själv.  Om så bara för att sätta sig ned och läsa en bra bok, ta en promenad så måste man vårda sig själv för att orka och för att känna sig tillfreds här i livet.

Vi har alla så mycket krav och rutiner på oss själva som är väldigt nyttiga att komma ifrån, om bara för en stund. Att få ta ett kliv åt sidan och bara tänka på sig själv en stund är jätte viktigt.

Mycket viktigare än vad man tror!

När tog du hand om dig själv sist? Bara dig själv? När gjorde du något bara för ditt eget bästa?

Vad har jag mer gjort?

Jo jag har jobbat, jobbat och jobbat lite mer. Just nu är jag så trött så jag vet inte vart jag skall ta vägen. Har haft en och en halv veckas intensivt arbete och bara varit ledig en dag. Förra veckan jobbade jag även både dag och natt, började jobba 14.00 på måndagen och skulle jobba till 21.00 Men det strulade till sig lite så jag tog en natt på det också. Nu gnäller jag inte för att jag jobbade en natt också, jag ställde upp frivilligt. Men jag upptäckte att jag är inte gjord för att jobba så längre.

Varken jag, min kropp eller mitt psyke orkar med det.

Men men. Tycker man om sitt jobb så ställer man upp! Utan problem.

I alla fall just då! Konsekvensen av sin snällhet får man ta sen.

Hahahhh.

Den här söta lilla bedårande bebisen har dessutom fyllt år.

Kan knappt tro det själv men han fyllde 13 den 7:e mars.

13!!!! Tycker inte det var så himla länge sen som han var så här liten som han är just på den bild.

Men nu är han tonåring. Och lång!

Han har växt om mig nu!

Okej det är inte så svårt att växa om mig då jag är  1.69 lång. Eller är det kort? Nej, jag tror det är en ganska normal längd för en kvinna i min ålder, eller vilken ålder som helst!

Frågan är bara om längden på min son är "normal" hahaha!

Han är nämligen redan 1.76 lång. Eller han var det sist vi mätte honom i alla fall, han är säkerligen längre nu.

Min lilla plutt som en gång i tiden var 53 cm lång!

Vi har firat honom två helger i rad! Vilket han förtjänar min lilla älskling!

Eller jag kanske skall säga stora älskling!

Vad har mer hänt? Jag inte så mycket i mitt/vårat liv! Men i världen händer det mycket.

Ingen har väl missat att vi har en pandemi i världen just nu!

Inget jag väljer att skriva om!

För alla skriver om det just nu, både på facebook, instagram och på sina bloggar!

Det jag däremot vill säga är: i dessa tider måste vi tänka på varandra!

Vi skall inte besöka varandra om vi är sjuka, men man kan ringa sina anhöriga, skicka ett sms och visa varandra kärlek på det viset.

Ta hand om er där ute!

💓Namaste💓🙏 You are all in my prayers!🙏