I morse efter att Isaac gick till skolan så mumsade jag lite frukost i min ensamhet vid makens dator och tittade på gårdagens avsnitt av " Innan vi dör" som dessutom var säsongens sista. Vilket är synd då jag tycker om serien och tyckte att själv "intrigen" i denna säsong inte var slut. Får se om det kommer en fortsättning. *håller tummarna*
När frukosten var uppäten var det bara att hoppa in i duschen, för vid 10.30 skulle jag vara hos frisören. Kände att det var dags att klippa mig igen, innan jul. Var väldigt nöjd med min förra frisyr, men irriterade mig otroligt mycket på den sneda luggen - vilket var medvetet klipp från början men jag klarade inte av den och så hade den blivit alldeles för lång. Så det var dags att göra något av det hela. Jag hade kollat upp en bild på nätet, som jag visade frisören. Vi bestämde längd och till en början kändes allt bra. Men när hon började klippa sidorna och klippa bort längden på håret drabbades jag av lite panik. Hade jag tagit ett korkat beslut? Det såg hel konstigt ut.
Jag satt där och kände hjärtat börjar slå allt hårdare, började försöka tänka ut lösningar, hur skulle jag göra? Kunde ju inte direkt säga till henne där och då att jag ångrade mig, för nu var det ju ändå försent.
Vid 11 tiden så kom min mamma in på frisörsalongen ( som vi bestämt träff på tidigare på morgonen ) och säger att frisyren var snygg. Jag drog en lättnadens suck!
Jag var räddad, det såg alltså inte så dumt t som jag trodde. Vilken lättnad.
För den lösning/slutsats jag kommit fram till var att klippa mig riktigt kort, "snagga" mig med andra ord för att rädda situationen, vilket jag inte såg fram emot då jag inte varit "snaggad" sedan Isaac var 1 eller 2 år gammal. Och jag var verkligen inte beredd på att klippa mig så kort igen!
Men nu slapp jag det!
Efter frisören skulle jag och mamma åka ned på stan för att hon skulle kolla på lite kläder, affären vi skulle till var dock stängd. Så vi gick och åt lite mat i stället och åkte hem efter en stund.
Väl hemma så tog jag och maken en kaffe och startade upp vår eftermiddag tillsammans! Kyckling och ris blev det till middag, en tur till Rusta för mera hårfärg och sedan till Indiska för att kolla lite julkläder.
Hittade en fin tröja/tunika till julafton/nyårsafton. Och den var så stor i modellen så jag var tvungen att köpa den i storleken M! Jisses, vet inte när jag köpte ett klädesplagg till mig själv i storleken M!
Det var minst hundra år sedan! Nu behöver jag bara hitta snygga accessoarer till tröjan/tunikan så blir allt perfekt!
Ett perfekt avslut på denna dag blev dagens avsnitt av " Vår tid är nu "!
Det har väl inte undgått någon att det var 1:a advent nu i söndags ( igår ), jag brukar vanligtvis julpynta och göra fint den dagen. Spela julmusik och springa fram och tillbaka som en blådåre här hemma för att skapa en mysig julstämning här hemma. Men igår så blev det inte så! För jag hade redan fixat allt innan helgen med tanke på att det var arbetshelg för mig.
Ett litet adventsfirande blev det tillsammans med mamma och paps på lördagen efter min arbetsdag. Vi åt god mat och fikade efteråt. Tände ljus och bara njöt!
I år satsade jag på julblommor...just nu massor av hyacinter och en massa ljus!
För att höja stämningen med värmen från levande ljus och med den underbara doften från hyacinten!
Jul skall firas med alla sinnen! Syn, smak, doft , hörsel och känsel!
Syn: Blommor och alla juldekorationer samt ljusen såklart!
Smak: Julmat, pepparkakor och lussebullar.
Doft: Hyacinter, apelsiner med nejlikor, kanel, torkad apelsin och kanske ljus.
Hörsel: Musik, alla samtal, barnens fnissande och alla skratten.
Känsel: Ja, vad är det man kan känna på under julen? Man kan inte ta på julstämningen direkt men du kan känna den inombords och sedan så kan du känna på alla julklappar, krama dina familjemedlemmar och vänner, klappa hunden eller katten lite extra. Känna den varma potatisen i din mun, känna smaken av den kalla Julmusten i halsen.
Har ni någon ide på vad man kan känna på när det kommer till julen?
