Påsken 2020 ser verkligen annorlunda ut i jämförelse med andra "påskar"! Jag har visserligen aldrig varit ett riktigt stor fan av påsken. Inte som vuxen i alla fall! När jag var liten så tyckte jag om påsken. Om det var för alla påskfjädrar i påskriset, alla påskkorten som ritades i skolan och hemma inför Skärtorsdagen som sedan skulle delas ut i hopp om att få godis tillbaka, påskmiddagen som är den samma som julmaten - påskmust istället för julmust eller om det var för påskäggen man fick! Färgglada påskägg fyllda till bredden med godis. Jag tror med handen på hjärtat att det var det sist nämnda! Jag minns visserligen att "påskarna" som barn var mysiga och jag minns dem med värme. För min mormor var alltid där! Vi firade alltid påsken med henne. Men sen när hon tyvärr gick bort när jag bara var 11 år gammal så försvann det magiska över påsken! Jag vet inte.
Men som sagt, påsken 2020 kommer gå till världshistorien som en mycket annorlunda påsk. För många! Alla skall stanna hemma och fira ensamma. Jag tänker på alla som sitter ensamma hemma utan familj och släktingar! Isolerade på grund av denna farsot som sprider sig som en löpeld över jorden. En farsot som gör många sjuka, hemskt sjuka, många som just nu ligger vid skrivandes stund och kämpar för sina liv och tyvärr många som just i samma minut tar sina sista andetag och lämnar jordelivet - lämnar sina familjer i stor sorg. Bara här i Sverige så är vi snart uppe i 900 dödsfall. Jag vet inte om jag kan greppa det som händer just nu! Vet inte om jag riktigt kan ta in det! Jag vet att det är allvarligt och väldigt farligt, men jag vet inte om jag vill släppa det in på livet helt och hållet. All sorg och elände. Jag är rätt skör i mitt psyke just nu, det kan man om inte annat se på mina händer. Jag vet inte om jag har berättat om det här förut men jag lider av tvångssyndrom/OCD - där jag är rädd för bakterier och tvättar och spritar mina händer allt för ofta. Enkelt beskrivet. Och nu när denna farsot som alla vet heter Covid-19 har ju inte precis underlättat för mig. Mina händer är nu söndertvättade och torra. Har fått stora röda partier på händerna som svider och kliar. Som bränner som eld när jag får varmvatten på dem när jag antingen tvättar händerna eller diskar. Spelar ingen roll hur jag än smörjer mina händer så är det inget som hjälper just nu. Så jag har ångest till och från varje dag, hela dagarna just nu så jag vill inte greppa det som händer, vill inte riktigt ta in det. Har redan alla mina känslor liggandes på ytan som öppna sår. Jag är inte rädd att få denna virussjukdom även om jag är överviktig, röker och har högt blodtryck. Blir jag smittad så blir jag smittad, inget jag direkt kan göra åt saken, jag kanske blir en i statistiken fast jag inte vill och försöker göra allt för att undvika. Nej, jag är inte rädd, har inga skygglappar på, försöker bara kontrollera mitt min ångest/mitt tvångssyndrom!
Jag är för evigt tacksam livet att jag än så länge är frisk och har min hälsa, även om jag är sjukskriven och har varit hemma från jobbet i fyra veckor så har jag ju som sagt ändå hälsan och livet i behåll. Jag är evigt tacksam för alla rikedomar jag har i mitt liv - och då menar jag inte pengar utan vänner och familj. Även om jag inte träffar mina vänner eller familj just nu på grund av Covid-19 så vet jag att dem finns där för mig och jag för dem. Mina föräldrar, mina syskon och mina vänner och min egna lilla familj är allt jag behöver. Jag saknar dem alla och vill bara umgås med dem alla igen och bara krama dem och mysa. Livet är inte detsamma utan dem i min närhet. Jag känner en enorm tacksamhet för alla runt omkring mig! Men som sagt, jag saknar dem alla - somliga lite mer och andra lite mindre. Hahah, nej jag skojade bara. Jag saknar dem alla. Saknar även jobbet ( trodde jag aldrig skulle skriva en sådan sak ) låter kanske lite knasigt då jag gärna är hemma - där jag trivs som bäst. Hade jag möjlighet att gå hemma ( utan att leva på staten ) så skulle jag göra det. Eller jobba hemifrån i alla fall! Men hur som så saknar jag jobbet - saknar att komma hemifrån och göra något! Att uträtta något, att hjälpa andra och finnas till. Saknar personalen - mina fina kollegor! Jag är otroligt tacksam och glad för att jag sökte mig tillbaka till min gamla arbetsplats. Det var som att komma hem. Visserligen så kan man se det som ett steg tillbaka i min personliga utveckling men jag tror det är tvärtom. Jag provade på annat i tre år och det kändes rätt då men sedan kände jag att jag ej hörde hemma där längre och ville tillbaka. Ett bra val och något jag inte ångrar och det är jag tacksam för - så otroligt tacksam för! Sedan så känner jag mig så uppskattad och omtyckt av alla, jag kan ha fel men jag känner mig omtyckt och uppskattad i alla fall och det är viktigast!
Varför firar vi påsk? Om man tänker på hela historien om Jesus - som är anledningen till detta firande så är det ju inte ett så himla härligt firande måste jag säga! Firar vi att denna man förrådes av Judas en av hans alla lärljungar? Det stora förhöret i Getsemane trädgård, hur han pryglades och sedan den långa korsvandringen ( - Golgatavandringen ) under förnedring - där folk hånade honom, spottade på honom och soldater som piskade honom hela vägen upp på berget där han sedan korsfästes. Där satt han hela Långfredagen tills han dog. Smärtsamt av denna värld. Och det är något vi firar!
Nej då, vi firar inte att Jesus dog på korset för våra synder, vi firar hans uppståndelse! Livets seger över döden.
Men i dagens samhälle, firar vi verkligen denna händelse till glädje över Jesus uppståndelse eller ser vi det bara som ett ytterligare tillfälle för att äta gott och dricka gott tillsammans med våra vänner och familj precis som vid jul - då vi skall fira Jesu födsel.
Handen på hjärtat! Hur många är ni där ute som firar dessa högtider pga Jesus? Jag kan direkt erkänna att jag ( och många med mig ) firar dessa högtider för att jag är uppväxt med det! Utan någon som helst symbolik och åtanke till denna man! Ingen i min familj är eller var särskilt troende kan jag tänka mig! Jag har inte direkt hört någon prata om det eller hört att någon sagt att dem är troende.
Men är jag troende då? Svårt att säga. Jag vill tro. Jag vill känna samhörighet med något/någon! Jag vill vända min stora livsfrågor, lägga mitt liv i någons händer och jag vill älska något större än människan.
Men är jag troende? På den frågan har jag tyvärr två svar. Både ja och nej! Tror jag på Jesus? Både ja och nej på den frågan också! Det är en sådan stor fråga som jag inte själv har svaret på! Jag vill varken säga ja eller nej! Jag är döpt, konfirmerad och gift i Svenska kyrkan! Men är jag troende för det? För att jag tycker om kyrkor och gå på Gudstjänster, uppskattar det andliga rummet i kyrkan, känner en djup respekt för kyrkan och känner ett lugn i det stora kyrkorummet! Gör det mig troende?
Jag måste sätta mig ned och tänka lite mer på denna stora fråga. Jag vill tro, vill tro på något större än människan som sagt! Jag tror på livet, ödet och det Stora där ute - som många kallar Gud.
Men är jag kristen? Jude? Muslim? Katolik? Buddhist? Hindu? Ja, jag vet faktiskt inte!
Som jag sa till en vän en gång: Jag vill tro på något, men kan inte välja. Alla religioner har något vackert i sig, alla religioner sprider Kärlekens budskap - och kärlek är väl ändå det vackraste som finns. Något vi alla behöver. Muhammed, Jesus och Gud är kärlek. Men kan jag tro på dem och bara dem? Jag skulle vilja ta en liten bit från varje religion och slå ihop till en och samma! Den religionen skulle jag kunna tro på!
Som sagt, begreppet troende är så himla stort och en nästan så omöjlig fråga att svara på.
Citatet: "Gud bor inom mig som mig" från den underbara filmen "Eat, Pray. Love" med Julia Roberts är ett underbart citat, som fick mig att tänka: Jaha. Nu förstår jag, men ändå inte!
Hur som helst så firar jag påsk, utan en tanke på Jesus eller Gud. Jag firar påsk tillsammans med nära och kära, äter god mat och myser!
Och denna påsk skall jag nog reflektera lite mer på varför vi firar påsk och tänka lite mer på Jesus och hur jag ser på det här med religion!
*Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med ditt förstånd och din nästa som du själv.* Lukasevangeliet 10:27
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar