Den 28:e augusti är det exakt 7 månader kvar tills jag fyller 40.
40!!!!
Jag kan inte fatta det! 40 år.
Ni som är födda på 1980-talet precis som jag, kommer ni ihåg när man skrev i "Mina vänner" boken i skolan att man var 10 jordsnurrar- när man skulle berätta hur gammal man är.
Så med andra ord är jag nu 40 jordsnurrar!
Inte så konstigt att man går omkring och är lite snurrig i bland, förlåt,kunde inte låta bli. Så dåligt skämt jag vet, men jag kunde inte låta bli.
Som sagt, 40 år gammal om 7 månader.
Vart har åren tagit vägen? Jag fyllde nyligen 20 och ännu mer nyligen 30!
Hur kan det vara möjligt att det redan är dags för 40?
Pratade med min syster Lisa igår. Hon frågade hur det gick med alla planer inför min 40 årsfest.
Det var bara att erkänna färg, det finns inga direkta planer!
Jag har lagt det åt sidan den senaste tiden, känns inte så himla viktigt att tänka på denna dag då jag inte har mått så himla bra den senaste tiden. Men nu mår jag bättre och har antagit min utmaning till att må ännu bättre, så nu börjar det väl dra ihop sig och det är väl på tiden att börja planera denna dag, vare sig jag vill eller inte. Vare sig jag vill erkänna denna ålder eller inte.
Men att 40 års strecket närmar sig märker jag mer och mer, kroppen blir mer och mer nervös in för denna ålder. Jag börjar nojja inför att bli så "gammal", 40 års krisen är här. Men det har ni nog redan förstått, för kolla bara hur många gånger jag har skrivit talet 40 i detta inlägg!
Det måste vara en ålders-kris-bubbla som jag lever i just nu, för jag har börjat göra så mycket nya och konstiga saker! Hahaha, konstiga och konstiga.
Men ni fattar.
Jag är 39 år gammal och har tillexempel börjat dricka kaffe denna sommar. Ja inga överdrivna mängder och det är inte så att jag tycker att det är skit gott heller för den delen. Men det funkar om det inte finns något annat att dricka. Jag har ( visserligen bara hänt en gång ) åkt ned på stan själv och handlat presenter till två kollegor och sedan suttit på ett café och njutit av mitt egna sällskap.
Sedan har jag gjort lite annat också som inte tillhör mitt vardagliga liv.
Så ja, detta måste ju bero på att jag genomgår en livskris. Eller ålderskris med andra ord.
Måste börja kolla över detta med mitt kalas/fest...kan man säga kalas när man är vuxen? Ja ja, ni förstår vad jag menar. Jag måste börja kolla över detta hur jag vill ha det. Som sagt det är bara 7 månader kvar och jag och ni vet ju hur fort ett halvår går.
Det säger bara "swoosch" så är det mars helt plötsligt och dags för mig att fylla år.
Gästlistan är redan påbörjad, familj och närmaste vännerna. Sen då? Det blev ju inte så många gäster!
Jag brukar inte vilja firas med dunder och brak, men för en gång skull kan det ju vara kul att verkligen fira en födelsedag med dunder och brak!
Någon gång i livet måste man ju få stå i mitten av detta dunder och brak eller vad säger ni?
Jag brukar oftast, eller nästan alltid eller till och med alltid stå i skuggan, lite bakom alla andra.
Jag syns och jag finns men jag hörs inte, tar inte plats.
Så nu kanske det är dags.
Eller vad säger ni?
Känns spännande, har aldrig stått i centrum och tagit plats. Men nu som 40 -åring ( eller snart i alla fall ) så anser jag att det är min rätt, som människa, som kvinna.
Vi får se hur det går!
Bloggen kommer ju att handla om detta, hur jag skall resa mig upp, ta min plats och hitta mig själv och bli den person jag alltid drömt om att vara. Att våga vara mig själv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar