40 års dagen närmar sig med stormsteg, eller egentligen inte kanske. Men den är på god väg, ligger om hörnet. Känns det som i alla fall. Jag känner mig mer 40 år gammal än 39.
Jag försöker komma på hur jag vill fira denna dag.
Jag hade en dröm för några år sedan om att vakna upp i Paris denna dag. Men nu är den drömmen undanlagd, känns inte som om jag vill detta längre. Hade visserligen varit väldigt trevlig att vakna upp i Paris en solig morgon i mars nästa år. Med Eiffeltornet utanför fönstret och frasiga croissanter till frukost. En annan dag kanske.
Tankar/funderingar far fram och tillbaka om hur jag vill spenderar denna dag istället.
Jag ser framför mig en härlig tjej middag tillsammans med mina fina vänner och systrar. Ett härligt dukat bord med massor av blommor och levande ljust. En härlig middag med tårta till efterrätt eller något annat gott och smarrigt. Lite vin, glada och fnittriga väninnor och massor av skratt och kanske några galna påhitt.
Mysigt, hemtrevligt och intimt tillsammans med massor av härliga tjejer som jag älskar. Låter alldeles underbart. Enkelt, precis som jag.
Eller jag är inte enkel, jag är ganska besvärlig. Men jag gillar det enkelt.
Eller vill jag hyra en lokal? Fylla denna lokal med en massa härliga blommor, levande ljus, vackra dukar, en vacker dukning, present bord och mycket annat?
Jag är inte direkt van med att stå i centrum och ha allas ögon på mig. Jag är mer van att stå i bakgrunden, liksom titta in på vad som händer i centrum.
Jag är inte bekväm, jag känner oro inom mig bara jag tänker på att stå i centrum. Jag stod i centrum när jag gifte mig och sedan igen när jag fyllde 30 och jag har ännu inte kommit över känslan. Hahaha.
Jag vill även inte ha för stora planer, vill inte drömma mig bort till något jag inte kan ta på. Något jag inte når fram till. Något jag inte kan greppa. Vill inte romantisera denna dag för mycket, för vi alla vet ju att inget blir som man hade tänkt sig från början. Antingen så faller allting platt, blir årets fiasko eller så blir det något helt annat, något helt underbart.
För det är ju verkligen inte maten, dekorationerna, platsen, lekarna eller så som gör festen, det är ju gästerna, personerna som man bjuder in, sällskapet som gör festen.
Till en sådan här tillställning, vad bjuder man på? Kallskuret eller varm mat? Skall man slå på stort eller enkelt? Det är ju bara en gång i livet som man fyller 40 ( tack och lov för det, vill verkligen inte bli så gammal! )
Är det samma vett och etikett tänk vid ett 40 års kalas som vid ett bröllop? Att man måste bjuda hela släkten om man bjuder några?
Bordsplacering? Eller skall man låta gästerna sitta som dem själv vill? Med risken att det blir grupperingar! Att familjerna, släkten, vänner och arbetskollegor sätter sig tillsammans i små grupper, gärna bekvämt som möjligt. För att man kanske är blyg och inte vill mingla.
Men så vill jag inte ha det, jag vill att alla skall sitta med alla, prata, skratta med alla. Så bordsplacering får det bli i sådana fall, för att göra det enkelt. Fast det kan ju vara väldigt tidskrävande att få ihop en bra bordsplacering - det måste ju finnas en tanke bakom placeringen. Den som är lit tystare och blyg av sig skall nog inte sitta bredvid den som pratar mest och inte har några hämningar alls. Den skall nog sitta med någon som pratar och kan föra en tvåvägskommunikation.
Oj, oj, bara jag tänker på detta så blir jag trött. För levande samtal vill jag ha.
Skall barn vara med? Det är också en fråga värd att fundera på några gånger.
Tänk om man ändå hade råd att anlita en festplanerare. Så man slapp tänka på allt detta. Slippa tänka på alla små detaljer, alla vett och etiketter, inbjudningar, ta hand om maten, lokalen osv.
Så att jag själv bara kan sätta mig i soffan, lägga fötterna på bordet och pilla navelludd och veta att detta kommer bli en superduper fest. Bara berätta för denna festplanerare vad jag vill ha, hur jag vill ha det och så fixar hen det. Åh, så underbart det hade varit.
Men samtidigt inte så kul kanske, för det kan ju faktiskt vara kul att planera fester.
Men inte nog med detta, måste ha ett tema! 80-tals fest hade varit så himla roligt, att alla klär sig i kläder från den tiden, skrikiga färger, krusat hår, pumps och strumpor med spets. Men det känns så himla uttjatat. Alla som föddes på 80-talet och fyller år, jämna år fixar en fest med 80-tal som tema.
Och jag har gått omkring hela mitt liv och inte varit som alla andra så jag tänker ju inte direkt börja med det nu. Och ett 80- tals tema känns inte som jag.
De som inte väljer en fest med 80-tals tema väljer oftast då i stället en riktig pampig fest- pompa och ståt - en riktig glamour fest. Och en glamourfest är verkligen inte jag. Osmakligt i mina ögon, det är bara som att man vill skryta och visa hur mycket pengar man har och hur man har lyckats här i livet. Man vill sticka ut och få det svida i andras ögon. Man vill skryta. Och skrytfest vill jag absolut inte ha.
Jag vill ha en fest, ett tema som andas jag. Att man redan i inbjudningarna vet att det är till mig de skall komma på fest. Enkelt. Jag vill ha det så enkelt som det bara går. Men jag vill att man skall känna sig varmt välkommen, det skall vara mysigt och ombonat.
Usch, så himla mycket att tänka på. Jag har pratat med min syster Lisa att vi skall planera denna fest tillsammans, vilket hon var med på, på en gång. Så jag får se till att inom en snar framtid pallra mitt arsle och åka hem till henne så att vi kan sätta oss ned och slå våra kloka och inte så kloka huvuden ihop och börja planera.
I minsta detalj. Det temat jag väljer att ha skall gå som en röd tråd genom allt - från inbjudningar, till mat, till bordsdekorationer osv.
Tack och hej leverpastej.....japp läste Berts Dagbok som barn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar