Om en vecka...

Ja, om en vecka vid den här iden är jag 40 år gammal! 40, jag kan inte fatta det. Vart sjutton har tiden tagit vägen? Att fylla 40 känns som en riktigt stor milstolpe. Det känns så himla stort. Så jag tycker ju att det bordet kännas annorlunda, vilket det inte gör. Allt känns precis som vanligt,
Jag känner mig som samma människa, samma gamla tråkiga människa. Inget har förändrats.
Inga som helst stora förändringar. Jag jobbar på samma arbetsplats som för snart 20 år sedan, jag är gift med samma man ( inge fel med det, absolut inte ) men jag hade hoppats på att jag kommit lite längre i livet bara! Jag ångar inga som helst val jag gjort här i livet, dem har berikat mig absolut, men i bland känner jag att jag borde ha gjort mer. Utforskat världen mer, läst på mer om det som intresserar mig här i livet, lärt mig mera om fotografering tidigare - då hade jag och min kamera kanske haft en bättre relation till varandra. Läst på mer om yoga och utövat yoga. Jag önskar att jag hade vågat mera. Gjort mera. Levt livet mera.
Men det är ju aldrig försent. Man blir aldrig för gammal för att lära sig något nytt.
Därför har jag bestämt för mig att 40 är min siffra, att det är nu mitt liv börjar! Från och med nu skall det bli förändringar här i livet.
Jag skall inte låta en siffra stoppa mig att göra det jag vill göra. Nu skall jag ta tillbaka mitt liv och lära mig något nytt.
Och med det sagt så kan jag ju berätta för er att jag har anmält mig till en skrivarkurs. Min dröm har alltid varit att skriva och kanske om jag har tur att få publicera det jag skrivit. En dröm som sagt. Jag har aldrig orkat, brytt mig, vågat förverkliga mina drömmar.
Har lärt mig att vissa drömmar kanske bara skall förbli drömmar, för vad skall man annars drömma om och sträva efter här i livet om man uppfyller alla sina drömmar?
Men nu tänker jag i alla fall försöka, nu när jag äntligen har vågat ta klivet och anmält mig till en kurs inom detta ämne!
Och detta var ju så himla bra också, för jag gör det via distans! Jag behöver inte gå någonstans, jag kan sitta här hemma i mitt vardagsrum, i sängen eller på köksbordet och göra mina uppgifter.
Den första uppgiften är skriven, inlämnad och jag har fått tillbaka dem och ett omdöme. Lite korrigeringar gällande grammatik och uppbyggnad av meningar.
Men annars fick jag bara beröm och de sa/skrev att de ser fram emot nästa arbete ifrån mig.  Känns verkligen upplyftande att två proffs gillar ens arbete!
Man kan inte bli annat än glad!
Och sen när hälsan tillåter ( har varit hemma sedan den 14/3 och mått mindre bra ) så skall jag även ta tag i kameran och mitt fotograferande. Måste ta upp fotograferandet igen. Det är verkligen något jag saknar. Känner mig naken utan kameran och fruktansvärt skör och utsatt. Hahah det låter knäppt och knasigt jag vet men så är det.
Det blir min resa det här året, sedan kommer det fyllas på med nya kunskaper och äventyr!
2020 kommer bli ett spännande år, ett år som jag ser fram emot!