En kallelse som jag gärna hade sluppit, för att gå och undersöka om man har bröstcancer är ju inte så kul. Jag funderade länge om jag skulle strunta i att gå eller om jag skulle skjuta upp det hela långt in i framtiden. Men nej, det gjorde jag givetvis inte, jag åkte dit i måndags morse som tiden var bokad på. Och jag kan lova er, det var inte alls kul att behöva sätta sig på bussen i dessa tider. Jag undviker bussen så mycket jag bara kan. Jag går, cyklar eller åker bil dit jag skall. Men nu så fick jag åka buss vare sig jag ville eller inte.
Men det som var så fantastiskt ändå i dessa tider var att alla på bussen höll avståndet. Och hälften av alla som klev av bussen gjorde som jag: tog fram handspritsflaskan och spritade händerna.
Väl på Sammaritehemmet där jag skulle vara så möttes jag upp av två trevliga sjuksköterskor som hälsade på mig välkommen och tog mina uppgifter.
I väntrummet satt det redan två kvinnor, även här med gott avstånd.
En sköterska kom ganska snart och ropade upp mig, så himla go och varm. Hon presenterade sig och bad mig klä av mig på överkroppen. Hon berättade sedan hur det hela skulle gå till och vad jag skulle tänka på från och med nu!
1) En gång i månaden skall jag gå igenom mina bröst, känna efter knölar där och i armhålan. Skulle jag känna något så skulle jag kolla igen efter ett par veckor. Fanns knölen kvar, har den växt så skall jag kontakta bröstmottagningen! Samma tid varje månad skall jag känna på brösten, en vecka efter senaste mens.
2) Vätskar det ifrån mina bröstvårtor - spontan utsöndring så skall jag kontakta bröstmottagningen.
3 ) Skulle mina bröstvårtor sjunka/dra sig inåt så skall jag kontakta bröstmottagningen!
Detta skall väl inte vara så svårt att komma ihåg? Eller? Får markera in det i min kalender! Får planera in en "känna-på-brösten- dag" i kalendern. En dag bara för mig och mina tjejer! Hahahah.
Själva undersökningen gick fort. Jag tror jag var inne i undersökningsrummet max 10 minuter. Att klämma tuttarna i denna apparat var ingen trevlig upplevelse om jag själv får säga så. Trevligare saker har jag ju varit med om. Många har skrämt upp mig och sagt att det gör ont, ja det var ju inte skönt eller så men ont kan jag inte påstå. Fast alla är vi ju olika! Det kanske beror på storleken på brösten, hur lång man är själv osv. Jag tyckte det inte gjorde ont i alla fall!
Tjejer, när ni får er kallelse till mammografi. Tveka absolut inte. Ingen vill gå och klämma pattarna, men det är ett onödigt ont. Eller säger man nödvändigt ont? Sak samma, ni förstår nog vad jag menar!
Att gå och kolla upp brösten är bara bra, det kostar ingenting och tar inte alls lång tid. Att kolla upp brösten är superviktigt, för en tidig förändring som upptäcks i tid kan hjälpa dig på väg till snabb tillfrisknad, till överlevnad!
Samma sak gäller när kallelsen för cellprovstagning. Ju tidigare man upptäcker cellförändringar desto bättre. Större överlevnad och snabbare tillfrisknad!
Så snälla tjejer, tveka inte för allt i världen! Detta räddar liv! Och leva vill vi väl alla göra? Leva friska och länge?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar